leavinghome

Det är nu lördag. Patrik är borta och jag är fortfarande ensam i lägenheten. Eller är jag? Röster och fotsteg hörs. Åtminstone hör jag dom. DOM! Dom är ute efter mig, det är jag övertygad om. Men dom kommer inte att få tag på mig, det är jag också övertygad om! Jag sov i garderoben inatt, med köksknivar som vapen och en pannlampa på huvuvdet så att jag ska kunna se mina fiender om dom väljer att storma min befästning. I skrivandets stund befinner jag mig i alltså i ett krig mot en ännu okänd fiende.

Men jag VET att dom spionerar på mig. Jag har bevis! Jag brukar fälla ner toasitsen men fann vid ett tillfälle igår att den inte var nedfälld. Min fiende hade begått sitt första misstag. Att ens använda min toalett under detta krig är för mig svårgreppat, men å andra sidan så vet jag inte mycket om denne fiende så jag kan inte dra så många slutsatser. Kanske är denne fiende från en kultur/religion/land/planet (!) där det är tradition att använda sin fiendes wc? Imorse hörde jag också en duns och fann att tidningen hade kommit. Eller? Eller var det kanske så att min fiende har ninja-kunskaper och helt enkelt tog sig in samtidigt som tidningen föll ned på golvet för att på så sätt dölja sina avslöjande ljud? Vad vet jag. Allt jag vet är att kriget är igång.

En rättning: min fiendes första misstag var inte glömandet av toalettsitsen. Min fiendes första misstag var att välja MIG som mål. The hunt begins...