leavinghome

Det har nu gått ungefär tre dygn sedan den stora musfällan apterades. Utan framgång. Ännu. Vad framtiden har i sitt varma sköte vet vi ännu icke. Förhoppningsvis är det en mus med en IQ över 140 och ett sinne för att snabbt och effektivt tjäna pengar. Ja, vi väntar tåla modigt på denna räddning.

Under tiden vi väntar så har vi en annan räddning. En räddning från vad? undrar ni. Såklart. Ja, från den norrländska vintern, som kryper allt närmare. Man känner det i blodet, man ser det i de skrämda fåglarnas ögon och man hör det i de plågade pigornas rop. Vintern annalkas! Vinter annalkas! ropar dem brustet. Åh, ve oss, Odin!

Nåja, de andra räddning är då en särskild brygd. En magisk brygd. En brygd som män dött för att få tag på, och sedan dött när de också druckit, ty denna brygd måste hanteras med största möjliga försiktighet. Det sägs att receptet gavs till Abraham av Gud själv och att det var denna brygd som gav Abraham modet (och idéen) att offra sin egen son. Sådan effekter har alltså denna förträffliga dryck. T-RÖD! Nej, tyvärr, jag skämtar bara. Jag talar självfallet om mäsk. Mäsken som i skrivandet stund står och jäser i vårt skafferi. Den sagolika mäsken vars recept har gått 8000 generationer i Västerhaninges släkträd, från försupen-far till snart-fördärvad-son. Ja, denna mäsk är vår räddning. Desperata människor tar till desperata metoder.
Nåja, over and out!