Dag 1
Detta är min, Mattias, redogörelse för dag 1. Den första dagen. I Sundsvall.
Jag skriver den nu, drygt en månad senare, eftersom det är först nu mina händer har slutat darra. Darra. Av rädsla. Såklart. Men också av kyla. Det är inte för inte som Sundsvall kallas för "Vindarnas dal".
Nåja, nu för att berätta om min första dag. I Sundsvall.
För att maximera känslan för er så har jag valt en låt som passar till läsningen. Lyssna gärna på den samtidigt som ni läser. ( här är länken: http://www.youtube.com/watch?v=NG2zyeVRcbs )
Med ostadiga steg, likt Bambi på isen, kliver jag ur flyttbilen och kastar med mina tindrande ögon mina första blickar på vårt hem. I Sundsvall. Det är som en oskriven saga. En saga. Eller en mardröm? Kanske både och. Vem vet. Inte jag iallafall. Jag vet bara att mina knän skakar och tårarna sitter i halsgropen. Det är tur att Patrik står bredvid mig. Med sin fasta blick, varma kinder och björntassliknande händer. Åtminstone har vi vandra, tänker jag. Två vänner. Ensamma. I vindarnas dal!!!!
Jag skriver den nu, drygt en månad senare, eftersom det är först nu mina händer har slutat darra. Darra. Av rädsla. Såklart. Men också av kyla. Det är inte för inte som Sundsvall kallas för "Vindarnas dal".
Nåja, nu för att berätta om min första dag. I Sundsvall.
För att maximera känslan för er så har jag valt en låt som passar till läsningen. Lyssna gärna på den samtidigt som ni läser. ( här är länken: http://www.youtube.com/watch?v=NG2zyeVRcbs )
Med ostadiga steg, likt Bambi på isen, kliver jag ur flyttbilen och kastar med mina tindrande ögon mina första blickar på vårt hem. I Sundsvall. Det är som en oskriven saga. En saga. Eller en mardröm? Kanske både och. Vem vet. Inte jag iallafall. Jag vet bara att mina knän skakar och tårarna sitter i halsgropen. Det är tur att Patrik står bredvid mig. Med sin fasta blick, varma kinder och björntassliknande händer. Åtminstone har vi vandra, tänker jag. Två vänner. Ensamma. I vindarnas dal!!!!
Kommentarer
Trackback
